Våren kom en Valborgsnatt och smög igenom skogen med dropp av tö och knopp av sälg i kransen om sitt hår. Och mellan frätta dok av snö låg marken redobogen att låta gräs och sippor gro i hennes fötters glittriga spår. Och allting bidade tyst den nya dagens gryende glans vid österns bryn. Då kom bäcken och sjöng sina glada sånger. "Hejda'n, stäcken!" röt Bore grå till sten och strå. "Den fräcke gäcken, som stört mig så många gånger, skall få knäcken! Nu jagom väck'en!" Men genom blad och gröna valv det ljöd ett skratt, ett porl vid sunnanvindens ljumma suck och trädens morgonsorl.