Vackra astrar purpurröda, vackra astrar, dunkelblå, edra kronor, hur de glöda, doften sakna de ändå. Och, likväl, så snart det händer, blommor, att jag träffar er, är det som då kära fränder i ett fjärran land jag ser. Fordom jag för rosor brunnit i den unga vårens dar. Våren länge se'n försvunnit, sista rosen vissnat har. Astrar bären stolt er krona! Här ha mina rosor stått, och att sakna'ns kval försona ni har deras platser fått. Sista lärkan avsked kvittrar och mot södern flyktar glad, ty hon märkt, att rimfrost glittrar mellan blommans granna blad. Mina vackra. kalla minnen, härmen rosorna på nytt. Dunkelröda kronor brinnen! vad gör det att doften flytt?
https://primanota.net/ludvig-norman/vackra-astrar-lyrics.htm