Ludvig Norman - I våren - текст песни (слова)

Det är solljus i luft, det är blomster på mark, 
 det är strålande vår över allt, 
 och det sorlar och jublar i doftande park, 
 där den sista av drivorna smalt. 
 Och i lundarnas topp stämmas hymnerna opp, 
 och uppståndelsens anda står väldig och stark, 
 där det nyss var så öde och kallt. 
 Nu drar lärkan sitt strå bland den växande råg, 
 och hon sjunger för den hon har kär, 
 och det kommer av svanar ett glänsande tåg 
 och slår ner, uti vikarna här. 
 Ty det blånande hav har stått upp ur sin grav, 
 och det rullar i solsken sin glittrande våg;  
 mellan grönskande holmar och skär. 
 
 O, hur rymden av tjusande dofter är full, 
 hur det susar i skogarnas bryn, 
 och små blåögda minnen med vingar av gull 
 gå föryngrade fram för min syn. 
 I vart människosinn spelar vårluften in, 
 och de tankar som krälat likt maskar i mull, 
 nu sig svinga som lärkor mot skyn. 
 Nu vårt land, ej oss lyster att länka vår gång 
 från din strand uti vårens minut, 
 ty du gäldar oss rikligt för vintrarnas tvång, 
 när till sist sist, du i blomning slår ut. 
 Och i frihet och ro här vi bygga och bo, 
 och vi vilja dig prisa med bragd och med sång, 
 och med kärlek till dagarnas slut.