Nog minns jag hur det var, när som lilla vännen for Och jag kände mig så ensam i världen. Lärkan sjäng, göken gol och var äng i blomning stod. Men för mig fanns ingen glädje mer i världen. När han kom med sin bössa och sitt skallande horn, Ekot svarade från klippor och vallar och torn Men jag sörjer den fröjd som är flyktad. Mången kväll uti lunden jag väntat på min vän, Men hans stämma mig aldrig vill svara. Skulle svek kunna bo i hans redeliga bröst, I hans ögon, som stjärnor så klara? Nej, om trogen jag blir, nog han kommer en gång, Det blir liv, det blir lust, då blir dagen ej lång! Men jag sörjer den fröjd som är flyktad.
https://primanota.net/august-soderman/nog-mins-jag-hur-det-var-nar-som-lilla-vannen-for-lyrics.htm