När jag för mig själv i mörka skogen går, då jag tänker på vännen som jag aldrig får. Tåren börjar rinna, hjärtat slå. Aldrig aldrig kan man glömma, den man en gång hållit å. Ängar, berg och dal och skog med fåglar små, blåa himmelen med klara stjärnor på, allt vad havet gömmer, pärlor och koraller, svanedun av skum och klaraste kristaller, gräs och blommor all och lindelov på kvist, ja, allting gåve jag för vännen som jag mist, lilla vännen kär från barndomsdagar.
https://primanota.net/wilhelm-peterson-berger/visa-i-folkton-lyrics.htm