Du fagra vår som åter ler häruppe mellan nordens isar, hur tvekande än och skygg du dig ter, ditt ljus min längtan lisar från kvava kamrars frid och drömtung vinterid. Och fast din strållek länge slår förgäves ännu än emot drivans kanter, fast frostens vita spira når ännu hit ned ifrån fjällens branter, din blidhet en gång skall segra likväl. Med jublande sång och ljus i min själ jag hälsar dig, du fagra vår!