Kvällens guldmoln fästet kransa, älvorna på ängen dansa och den bladbekrönte näcken gigan rör i silverbäcken. Liten pilt bland strandens pilar i violens ånga vilar, klangen hör från källans vatten, ropar i den stilla natten: Arma gubbe, varför spela? Kan det smärtorna fördela? Fritt du skog och fält må liva, skall Guds barn dock aldrig bliva. Paradisets månskensnätter, Edens blomsterkrönta slätter, ljusens änglar i det höga, paradisets månskensnätter, aldrig skådar dem ditt öga! Tårar gubbens anlet skölja, ned han dyker i sin bölja, Gigan tystnar, aldrig näcken spelar mer i silverbäcken.
https://primanota.net/wilhelm-peterson-berger/nacken-lyrics.htm