En flicka sjöng i grönan skog i den stilla, ljusa juninatt. I granarnas toppar en vaka slog i den stilla, ljusa juninatt. Vid flickans sång teg fågeln still; teg hon, då slog han strax sin drill. Och denna klang och återklang i drömljust fjärran ljuvt förklang. Vad sjöng väl flickan natten lång, denna stilla, ljusa juninatt? Vad hörde jag tjusad i vakans sång denna stilla, ljusa juninatt? Den ena sjöng om sol och vår, den andra om sitt hjärtesår. Hur denna klang min själ betvang, jag aldrig, aldrig, glömma kan!