Se, det var en gång en konung, mången skatt han nämnde sin. Men som skönast av dem alla, städs besjöng man Irmelin. Irmelin stjärna, Irmelin sol, Irmelin allt, vad där är däjligt. Som stjärna besjöngs hon, som stjärna besjöngs hon, som sol, som allt däjligt. Grannt på alla riddarhjälmar glänste hennes färgers prakt och med rim blev namnet flätat, in i tusen rytmers takt. Och i stora flockar drogo friare till kungens sal, giljade med ömma later och med blomsterfagert tal. Men hon ratade dem alla 'hjärtat var så kallt som stål' hånlog åt den enes uppsyn, härmade den andres mål.
https://primanota.net/wilhelm-peterson-berger/irmelin-lyrics.htm