Herr Olav han tjänte vid konungens hov, där tjänte han för vapen och för ära. Så kom der ett bud ifrån främmande land förmälande att död var nu hans kära. Herr Olav han sadlar sin gångare röd, som Den röde var så livlig och så fager. Så rider han över de nordiska fjäll mot öst så hastigt som västanvinden drager. Herr Olav sjönk ned vid sin kärestas bår. Där lopp honom mången till handa. Sin ensamma själ befalde han Gud och sedan uppgav han sin anda.
https://primanota.net/wilhelm-peterson-berger/herr-olav-lyrics.htm