Wilhelm Peterson-Berger - Danslek ur Op "Ran" - текст песни (слова)

Nu vilja vi leka med löjen och lust 
 och svänga oss och niga och buga. 
 Så månget litet hjärta skall få pröva en dust 
 mot blickar, som kärligen truga. 
 Så månget litet hjärta skall bestånda 
 en strid mot händer, som djärvt månde trycka, 
 och många röda läppar skola bedja om grid* 
 och undfå den ljuvaste lycka. 
 
 Kom kämpa och vinn, lev lustiga dagar, 
 den vännen är min som bäst mig behagar, 
 tra la la la la la la la tra la la. 
 
 Och ungersvennen gångar sig åt hagen så grön 
 i kärlekens garn är han bunden. 
 Då möter han den jungfru han älskar 
 i lön och yppar sin låga på stunden. 
 Men jungfrun hon vandrar uti tankarna mång', 
 hon gitter den suckan ej höra, 
 ty blomstren på marken och små fåglarnes sång 
 långt mer hennes håg månde röra. 
 
 Kom kämpa och vinn, lev lustiga dagar, 
 den vännen är min som bäst mig behagar, 
 tra la la la la la la tra la la la. 
 
 Och ungersvennen gångar sig i förväg med hast 
 och bryter alla rosor han kan finna.  
 Han samlar dem åt henne utan ro eller rast; 
 En ynnest han aktar att vinna. 
 När jungfrun det skådar, varda rosorna fler, 
 ty fram på dess kinder de spira. 
 Dock gläds hon och ungersvennen handen hon ger. 
 Sitt bröllop de nu månde fira. 
 
 Kom kämpa och vinn, lev lustiga dagar, 
 den vännen är min, som bäst mig behagar, 
 tra la la la la la la la tra la la. 
 
 Men fjärilar svinga i lunden.