Kära moder säg, vi sömmar du den röda skrud? Moder, Säg vem drömmer bröllopsdrömmar? Säg, vem skall stå brud? O, moder, du kära säg vilken vill bära barinjans huva re'n i sin ungdom. Säg, vilken som skruden med pärlor så lockar att hon från sin ljuva barnafrihet går? Dotter, kära dotter, vackert är ditt tal, men det blinda ödets lotter skänkas utan val. Därför må väl flinkt jag sömma på den röda skrud. Snart kan du om bröllop drömma, snart kan du stå brud. Vilken vill väl bära över bruna lockar re'n barinjans huva i sin ungdoms vår? Säg, vem dessa pärlors glans så mäktigt lockar att hon från sin ljuva barnafrihet går?