1. Joachim uti Babylon 
 hade en hustru Susanna. 
 Töm vår kanna, töm vår kanna; 
 skål för dess person! 
 Joachim var en genomärliger man, 
 frun lika ärliger också som han; 
 fru Susanna, fru Susanna 
 många hjärtan vann. 
 
 2. Joachims trädgård var med maner: 
 lusthus ta-peter af siden! 
 Middagstiden, middagstiden
 gick Susanna ner. 
 Ekar och linder stodo rundt om en damm. 
 Sköna Susanna hon plaska og sam. 
 När hon plaska, när hon plaska 
 skymta liljor fram.
 
 3. Ner uti blomstergården nu 
 gingo all-ena två bofvar,
 slogo lofvar, slogo lofvar
 kring vår lilla fru. 
 «Hej!» sade bofven till den andra så slem, 
 «hej, det är middag, kom, låt oss gå hem!» 
 Två kanaljer, två kanaljer 
 i hvarenda lem.